Att låta någon annan definiera en.
Låter du alla andra människor definiera vem du är? Det gör jag. Jag har även låtit andra definiera vem min son är. Alla tankar har snurrat runt i huvudet i helgen. Vem har rätt att avgöra vem jag är? Du eller jag?
Alla mina egna val i livet har tagit mig dit jag är idag, valen som jag har gjort - ingen annan. Jag får stå för det, jag får göra det bästa av mitt liv och vet du vad - du får ensam stå för dina val i livet, du får avgöra hur du vill leva.
I morse gick jag upp , klädde på mig och gick ut för att promenera. Jag gick ut på en promenad, för att jag hade inte gått ner det där kilot jag hade tänkt i veckan. Och tänkte, gud vad dålig jag är "har jag inte ens klarat av att gå ner ett kilo". Jag glömde bort delen där jag faktiskt lyckats med att bara röka två cigaretter sen i tisdags eftermiddag. Jag glömde bort det, för att alla är sååååå himla fokuserade på att träna och gå ner i vikt. Det är det enda man ser på Facebook och instagram i dagsläget. "Titta vad duktig jag är, jag har varit på gymmet" "Titta jag äter det här till lunch/middag och det innehåller bara si och så här mycket kalorier". Okej, fine, mår ni bra av det så go for it. Vill ni bli definierade på det sättet, så kör på. Jag har i alla fall kommit på att jag vill inte bli definierad för hur jag ser ut eller för vad jag stoppar i mig till lunch. Jag vill vara nöjd med mig själv, JAG vill det, jag behöver inte att alla andra ska vara nöjda över mig. OCH JA, JAG ÄR JÄVLIGT STOLT ÖVER ATT JAG BARA RÖKT TVÅ CIGARETTER MEN INTE GÅTT NER I VIKT.
Och vet ni vad, det jag är mest stolt över i mitt liv, det är min son Alexander. Min vackra, underbara och världens mest omtänksamma lilla människa. Han får mig att le varenda dag. Han får mig att orka. Den som inte uppskattar honom för den han är, den människan är blind och förmodligen helt korkad.
Har sagt nog för ikväll tror jag, så god natt på er.