Kärlek
Att vara ensam är svårt men samtidigt enkelt. Man får göra vad man vill, när man vill och hur man vill, utan att någon annan lägger sig i. Man kan bara vara. Det är skönt. Men när man är ensam saknar man det där fina med att inte vara ensam. Någon som kramar om en, tittar på film tillsammans med en, lagar mat åt en eller tillsammans eller att man själv får laga mat åt någon som man tycker om, inte sova ensam i den där på tok för stora sängen som egentligen rymmer två personer - men där ligger man ensam i ett hörn. Någon som talar om för en att man är vacker, ger en den där blicken som säger allt - som säger att man betyder något för den andra personen - att den vill vara nära. Man saknar den där pussen i pannan, när han stryker undan håret från ansiktet på en, när han med flit pussar eller smeker mig på halsen bara för att få höra mitt skratt. Personen som lekte med min son, bar honom till sin säng när han somnat i min säng. Allt det där var bara borta en dag och jag förstår fortfarande inte hur det kunde hända eller varför. Och nu är han bara totalt borta. Jag är glad för att jag fick uppleva den där rushen igen, alla fjärilar i magen igen, men jag är inte glad över att behöva hantera ett krossat hjärta igen. Men man lär sig, hela tiden. Citatet att man växer lite för varje gång det händer något som gör skitont i hjärtat, det stämmer. För jag hanterar mitt brustna hjärta på ett bättre sätt den här gången. Tankarna och känslorna far runt på samma sätt i kroppen, men den här gången låter jag dom göra det utan att agera ut på dom. Dom finns där, till en början för cirka två månader sen, fanns dom där hela tiden, nu finns dom där i bakgrunden inte hela tiden men till en stor del.
Men jag har lärt mig att leva vidare är enda sättet, man kommer inte undan sitt liv. Man måste hela tiden fortsätta kämpa, se framåt, ha blicken fokuserad framåt, inte fastna i det där gamla som faktiskt inte finns kvar. Det är borta, passé. Men det gör ont, jävligt ont. Men jag vet, jag vet att jag klarar mig ensam, jag har gjort det här förut och jag är stark. Man måste helt enkelt bara blicka framåt. För vem vill vara med någon som inte vill eller kan vara med en?Vem vill inte hitta den där sanna kärleken? Jag vet att jag vill det i alla fall, jag vet inte när det kommer, men jag vet att det en vacker dag kommer. Det kommer att komma, det bara måste det.
Jag saknar honom, det gör jag. Men det är inte värt det.
Måste sova nu, är så himla mycket på jobbet just nu när vi är få personer på kontoret. Imorgon ska jag upp och springa lite innan jag åker till jobbet, sen när jag kommit hem så ska jag packa inför min och Jennifers roadtrip till Tylösand i helgen.
// Jonna.